Under jorden

"A bad day in London is even better than a good day anywehere else"

 

 

Under jorden i London

 

En anledning till att man kan älska London är britternas förmåga att bevara och vara stolta över sin historia. Även om många tycker att det rivs, byggs nytt och förändras alldeles för mycket i världsstaden så finns oerhört mycket historia bevarad, ofta på ett smakfullt sätt. Londons tunnelbana är den äldsta i världen och framsprungen under 1800-talets första hälft av den veritabla mardröm med trängsel och långa köer som fanns då trots att bilar saknades. 1855 räknade man med att mer än en halv miljon människor dagligen skulle ta sig till och från centrala London via hästdroskor, bussar, ångare eller till fots. Försök att reglera gatutrafiken med semaforer, ljus, klockor och visselpipor hade alla blivit fiaskon och det förslogs till och med att man skulle bygga underjordiska gator, upplysta av gasljus, och låta hästdroskorna köra där.

 

Öppnades 1863

Ett förslag som dock fick tummen ner. Men det var ändå underjorden som skulle rädda trafiksituationen i London. Charles Pearson, stadsadvokat i London, var mannen som skulle genomföra idén med en underjordisk järnväg, men det var först 1863 som den första linjen kunde öppnas.

Pearsons idé var att knyta samman alla de stora stationerna i London med detta underjordiska system. En första sträcka skulle dras från Paddington via Euston och St Pancras till King’s Cross och Farringdonv. Dåtidens byggnadsteknik gjorde också att mängder med gator i London måste grävas upp helt. Man använde sig av en ”cut-and-cover-teknik” som innebar att jättelika ”skyttegravar” grävdes ut, byggdes in och täcktes igen. Därefter fick nya gator anläggas ovanpå tunnlarna.

 

Succén var omedelbar

Tunnelbanebyggarna hade förstås stora problem med att markägare ständigt förde juridiska processer mot bolaget.Det tog också tre år innan sträckan Paddington till Euston Road stod färdig. En rad olyckor och översvämningar bidrog också till den långa byggtiden. Den 9 januari 1863 var det äntligen klart för invigning och Pearsons bolag, Metropolitan Railway, erbjöd gratisturer och en bankett för 700 speciellt inbjudna personer hölls under jorden. Dagen efter, 10 januari, öppnades linjen Paddington–Farringdon Street för allmänheten och succén var omedelbar.

 

Kolla in Baker Street

De stationer som öppnades denna dag var Paddington, Edgware Road, Baker Street, Portland Road (idag Great Portland Street), Gower Sreet (Euston Square), King’s Cross och Farringdon. På 150 år händer mycket men på Baker Street-stationen, som renoverades i gammal stil på 1980-talet, kan man få en känsla av hur tunnelbanan såg ut en gång. Går man ner på de plattformar som tillhör Circle, Hammersmith & City Line, är tunnlar och stationsavdelning mycket lik originalet. Bland annat återskapades de ljusshackt som var original på 1860-talet. På dessa perronger finns också historisk information. Även portalen vid Metropolitanlinjens plattform, som ni ser till höger ger en härligt gammaldags känsla även om den är av betydligt yngre datum.